mrspesicsandor

Halloj!

Nu har det gått 2 dagar utan att jag skrivit ett ord. Normalt hade jag sagt "vem bryr sig?" men eftersom jag ser att de faktikst är människor som går in och läser min blogg så får jag förutsätta att "någon" bryr sig!

Igår mådde jag väldigt dåligt. Ont i magen och riktigt illa hela kvällen. När jag kom hem var jag helt utslagen och kunde knappt röra på mig. Det är en hemsk kåänsla att känna sig så , att vara helt orkeslös. Jag har faktikst mått så ett bra tag, då gick jag upp mycket i vikt, förlorade alla mina muskler, blev fet och fick svårt att röra mig.

Igår tittade jag på "Biggest Loser". När jag tittade på samma program för några år den, och en mass kilo sedan, så tänlte jag alltid "herregud! hur kunde dessa människor tillåta sig själva att bli så här feta", Då såg jag ut så här:

Livet lekte då. Jag pluggade, bodde hemma och hade inga bekymmer.

Sen blev jag vuxen. Gifte mig, flyttade hemifrån, började betala räkningar och startade min lilla butik. Butiken gick åt helvete, jag jobbade dubbla skift, pengarna räckte inte till, inkasso kom, butiken såldes osv ..osv ...jag började äta. Äata nar jag var hungrig,inte hungrig,stressad,ledsen och glad. Maten ersatte allt och blev viktigast. Kilona började komma, när jag såg mig själv i speglen blev jag bara ännu mer deprimirad vilket resluterade i att jag åt mer. Jag blrv tung fort. 2 månader 20 kg.

Slutade jag äta? NEJ! Jag åt mer!

Min poäng är att det inte är svårt att bli överviktig. Det är som en ond cirkel. Ju tyngre man blir, desto svårare blir det att röra sig och energin bara försvinner.

INGEN kan bestämma åt dig när du ska sluta äta. Det har jag lärt mig den hårda vägen. Min man och jag har haft många och långa diskussioner om detta. Många tårar har fällts och elaka ord har blivit yttrade, från mig allstå. När min man försökte hjälpa mig så sköt jag honom ifrån mig. Jag islerade mig i min ehna lilla värld där jag var övertygad om att motivationen att sluta äta bara skulle komma till mig en dag. Jag satt och väntade på den.Den kom aldrig.

Till sist tog jag mig i kragen och bestämde mig för att jag inte ville se ut som en 50-årig kärring. Nu kämpar jag, det är jättetufft och jag är inte alltid motiverad, men tro mig, för varje kg/cm man tappar så vill man fortsätta.

Jag vill se ut som en Rysk Kulstöterska. Hahhaha .. jag vill se se ut som jag gjorde på bilden ovan, och min vän/kollega Ingela tycker att jag ser ut som en Rysk kulstöterska.

Detta bild sitter uppe på Kylskåpet och på mitt "Godisskåp" , den ska påminna mig om varför jag INTE ska småäta. Min kusins Son Alexander såg den och frågade mig :

- Anna, va de där när va liten??

Jag vill bli LITEN igen.

Min man mäter mig varje Torsdag. Vi började V.32. Så här ser bilden ut som vi skriver måtten på varje vecka. Så HÄR tycker min man att jag ser ut ..

Ja, ni kan ju se cm minskningen:)